Death is beautiful…I don’t think so.. onsdag, Sep 14 2005 

 från X3M

Två timmar skola. Shajt vilken idé liksom. Vi fick höra om Vård av döende. Jättetrevligt.*ironi*

Som tur är jag inte ännu 18
när vi far ut på IA för då ifall nån dör där
så behöver inte jag vara med, eftersom jag
inte ännu fyllt 18.
Tycker synd om dem som redan är 18.

Imorron skall jag och resten av Elevkårsstyrelsen ha morgonmål med rektorn. Låter väldigt roligt eller hur? Men det är inte lika lockande när man annars skulle börja sent men nu måste gå till skolan till kl. 8.00!! Sånt är livet, kan man ju säga.

Lalalaa.

[Humör:   Munter ]
[ Musik: — ]

Har jag blivit döv? onsdag, Sep 14 2005 

 från Emmelemzi.blogg.se

Orginalet hittas här.

E jag döv och han blind? För jag hör inte att han skulle säga hej och han ser inte mej. Eller e det bara jag som väntar mig för myki av honom? Att han skall säga hej åt mig bara för att vi har kännt sen första klassen. Skäms han över att han känner mig? Ser jag faktiskt så hemsk ut? Har jag för mycket smink i ansiktet ibland eller vad är det?
Har han blivit blind under veckoslutet och jag döv? Är det faktiskt så? Det skulle ju förklara en hel del. Eviga sökandet efter en bra förklaring…en som inte finns.
Han sa ju faktiskt hej åt mig på fredagen. Och jag dog. Då stod jag ensam vid klassrummet och han kom förbi med några kompisar och då sa han hej. Jag väntade mig inte alls det och sa snabbt hej tillbaka, efter ett par sekunders chock- tystnad.
Men igår såg jag honom på tobaksrökningsplatsen men han sa inte hej..kanske han då inte såg mig. Lilla osynliga flickan.  Lågstadieflashback.

Den röda fläcken på golvet. onsdag, Sep 14 2005 

 från X3M

Hon stod där. Fastlimmad i det gamla trägolvet som såg ut och ruttna mer för varje sekund som gick. Hennes blick var fast i en fläck en bit bort på golvet. En fläck som skiftade i rött, väldigt mörk röd. Hon började darra. Rädsla och oro blandades i henne och hennes ögon vattnades. Vad hade hänt medan hon varit borta? Hennes blick vandrade sakta runt och kontrollerade resten av rummet. Stolar omkull, tavlor fallit ner från sina krokar och låg på golvet med söndrigt glas, en massa porslinsplitter utspritt. Hennes blick fastnade igen på den röda fläcken på golvet. Nu rann tårarna fritt längs hennes bleka kinder. En vecka hade hon varit borta och allt var splittrat.

[Humör:   Stolt ]
[ Musik: lalalaa ]