från X3M

Pink And White by larafairie

Det börjar bli väldigt svårt. Det börjar bli nästan omöjligt. Tröskeln växer för varje sekund och snart är den så hög att jag inte kan klättra över. Då kommer det alltid och hela tiden bli såhär.

Hela natten hade jag nostalgitripp till lördagen. Jag kan inte glömma det.

Jag drömde och minns även vad. Det kändes som någonslags avslutning. Där var människor från mitt högstadie. Och han var även där. Höll i min hand.

Det är små saker som betyder.

EDIT 13:20

Har lust att gå ut på en promenad. Ta med kameran och leka. Kanske. Musik i öronen och tankarna i huvudet. Borde jag?