från http://x3m.yle.fi

Wow. Det är första ordet som kommer upp i mitt huvud när jag tänker på Ayabie och deras keikka.
Jag strunttade i autograferna bara för att jag inte orkade bli i den kön då så jag följde efter kompisar som inte skulle ha autografer. Hälsade nog på alla bekanta i kön. Fick även träffa min kära Reisipari (Det är så inside att jag vet inte hur många som fattar hela juttun). Hon var alldeles underbar och jag saknar henne redan.
Hon var så bra när hon utbrast ”Sinä” när hon fick syn på mig. Det var väldigt sött.

Keikkan var något alldeles eget. Ayabie får med hela rummet. Det var så underbart. Vi stod på trapporna och såg väldigt bra därifrån. Alla deras miner och leenden, och allt annat också.
När pianolåten (nej jag vet inte vad den heter) började så brast många i tårar bakom mig och jag fick vara där och krama om.

En kompis fick en trummpinne. Hon var alldeles skakig efter det.

Jag hade jätte roligt. Nu är jag lite trött. Men till skolan måste jag ändå.

ps. det var så sött när de pratade finska.

EDIT 10:44

Mina ben värker. Det gör ont.

Aois Tunga var bäst! SÖT!