Inlägget kopierat från http://emmelemzi.blogg.se .

Orginalet hittas här.

Min mamma och hennes bästa väninna har varit bästa kompisar sen de var 13 år gamla. Och nu är både på 50 år gamla. Jag tycker att det är alldeles underbart härligt. Att få se att man faktiskt kan vara vänner i så många år utan att bli ovänner.
Det ger mig mycket hopp om att jag kanske inte kommer att mista alla de vänner jag har nu utan faktiskt kommer ha dem kvar när jag sitter i gungstolen och stickar.
 
Min bästa kompis, Zan, har jag varit kompis med sen hon var 6 år gammal och jag var antagligen 8 eller någonting liknande. Det betyder att vi har varit kompisar i över 10 år. 10 år är en alldeles otroligt lång tid.

Henne kommer jag säkert att vara kompis med hela mitt liv. Det är alldeles säkert. Hon är så otroligt viktig för mig. Hon är något av det bästa som hänt mig.

Och så får vi verkligen inte glömma kära Nelle. Även om vi inte har varit kompisar lika länge så känns det som om jag skulle ha känt henne i hela mitt liv. Utan henne skulle jag inte vara den jag är. Utan henne skulle mitt liv vara mycket tråkigare och jag skulle inte ha en lika stor anledning att åka till Sverige.

Utan dem två så skulle inte jag leva.

Jag älskar dem alldeles otroligt mycket.