Det viktigaste i mitt liv är utan tvekan mina vänner. Jag har en del som jag inte skulle kunna leva utan. Jag behöver dem för att kunna fungera. Nästan t.o.m andas. När någonting händer åt en av dem så påverkar det även mig. Om ena är ledsen så blir jag det med. Om ena gråter så vill jag även gråta.

Just nu är en av de bästa lite förstörd. Pågrund av kärlek. Vilket får mig att hata kärlek.

Att få samtal klockan 12 på natten. Att höra någon gråta hjärta ur sig är inte det trevligaste. Det är verkligen hjärtskärande.

Jag önskar att jag kunde göra mera för att hjälpa kompisen. Få henne på bättre humör, men jag tror att för tillfället så kan jag inte annat än säga att jag finns här för henne. Att jag lyssnar på henne då när hon behöver prata. Jag svarar i telefonen dag som natt.

Varför måste kärlek vara så svårt? Varför måste kärlek göra så ont?