Smarta dygnsrytmens elaka kusin! tisdag, Feb 26 2008 

Ibland undrar jag om min hjärna har sagt upp kontraktet helt och hållet. Mest med tanke på vad jag låg och gjorde igår natt när jag borde ha sovit. För alla er stalkers out there så kan jag berätta att jag satt faktiskt och spelade Solitaire på min Ipod. Det är inte klokt.

 Jag tror att min smarta dygnsrytm har packat väskorna och sagt adjö och lämnat mig med dennes elaka kusin. Den kusinen som stannar uppe hela natten och är dödstrött på dagen i skolan när man skall vara social och duktig.

 Med andra ord har jag sömnsvårigheter som aldrig förr. Jag brukar aldrig ha några problem att somna tidigt och tillslut få tillbaka min vanliga skoldygnsrytm, men nu verkar det som om någon har gått och stulit iväg den talangen av mig.

 Det gör mig väldigt ledsen, för jag skulle verkligen vilja kunna sova och vara pigg och glad på morgonen. Kanske jag borde tvinga mig att ta en kall dusch varje morgon för att pigna till?

 

Och så till andra saker:

 Mitt pasians/solitaire beroende är större nu än någonsin. Jag sitter även nu och spelar, fast nu inte på Baby, utan på datorn. Det känns konstigt att vara så beroende i att spela något spel. Lite jobbigt är det även, men jag tror att spelande räddar mina nerver från att brista när det kommer till långsam dator.

 Är man datorberoende så är man. Det är inte lätt.

 PS. För alla er som vill se fotografier tagna av mig kolla här och ni får mer än gärna kommentera, antingen här på bloggen eller sen på sidan, ifall ni har dA account. DS.

addikterad tisdag, Feb 5 2008 

Tittade Amélie igår. Då när internetet fungerade som sämst och jag bara måste göra någonting annat för att behålla förståndet. Jag var så otroligt nära på att börja skrika. Ja, detta är vad som händer när man är addikterad till internet. Undvik det. Jag är redan förlorad men ni alla andra kan kanske ännu räddas.

Idag skall jag på produktpresentation, som även kan leda till att jag får ett jobb. Det skulle vara alldeles superbra helt enkelt. Men först skall jag till skolan såklart.

Jag tror att ni intittare på bloggen har ökat lite. Igår var det 111 views. Intressant. Kommentera mera och gör mig en lycklig flicka.

en massa cräp helt enkelt. lördag, Dec 15 2007 

Sitter i kära sweeden och hörde just hur min väckarklocka hade ljud i väskan. Min telefon väcker fast jag har den avstängd, det är väldigt intressant, speciellt när man inte har sovit nästan alls och känner hur huvudvärken börjar komma så småningom. Intressant. Men än så länge har det varit jävla kul och underbart och you name it.

 IDA! Kärlek åt den flickan. Gud, jag blev så glad av att få ett brev som var skrivet på en servett. Och jag fick prata med henne i telefon vilket var supergulligt och underbart även om jag inte visste vad jag skulle säga så jag typ svammlade någonting eget. KUL! Men jag var så lycklig och hennes röst var så söt och gaah. Hon är bäst.

 Och nu sover nästan alla andra utom Ulrika och jag. Eller de andra är i övre våningen.

Och jag sitter på datorn, ett bra bevis på att jag är beroende. Smått. Men nu skall jag sluta svamla om onödigheter.

Kram! ♥

Feelings/Memories that hurt. onsdag, Feb 28 2007 

 bilden tagen från emmelemzi.blogg.se

orginalet hittas här.

(ett av de hjärtan som finns på min vägg)

från X3M

Living Memories by littlemewhatever

Har en känsla av att jag skulle behöva skriva ett inlägg som ingen ändå kommer fatta någonting av. Bara för att få ut någonting av det som cirkulerar inuti mig.
Saker/människor som går så fort att jag inte hinner med. Och alla väntar sig att jag skall klara av det. Sätta ena foten framför den andra och verkligen inte halka på isen eller snubbla över mina egna ben.

Ingen som bryr sig om jag blir efter. (Ja, vadå lågstadietid? Ja, Fula minnen. Illamående.)
Önskar att jag vågade göra saker. Önskar att jag vågade ge mera av mig själv till personer och inte bara hålla saker inom mig själv. Men jag vågar inte. Jag är rädd att sedan ångra att jag gjorde det.

Jag gjorde ju det med en gammal klasskompis. Jag visade mig själv. Jag lät henne läsa det jag skrivit. Det som inte många från min närhet fått läsa så, bara via Internet. Nu ångrar jag att jag lät henne göra det.

Även om jag nu vet att hon inte var någonting att behålla, så gör det ändå smått ont. Måsta se henne varenda dag. Inte kunna prata med henne alls. Luft är det enda jag är för henne. Det är bara så och så kommer det alltid att vara. Aldrig mera.
Det känns underligt att tänka på det att jag faktiskt valde att bli vän med henne första skoldagen. Jag såg henne komma in i klassrummet och då tänkte jag att henne vill jag bli vän med. Hon ser bra ut och trevlig.

Första gången jag tänker så och sen går det så fel tillslut.
Där ser man hur fel jag gör. Hur fel jag är.

Ja, det värker. Eftersom jag blir beroende av de människor jag har omkring mig. De som lite också visar intresse.

Ja, just nu vill jag gråta.

(och snart skola…kan inte denna vecka redan ta slut?)

tappad kontroll torsdag, Jul 27 2006 

 från X3M

Andas Andas Andas Andas. Jag är rädd att jag när som helst skall glömma hur det går till. Rädd att jag kommer tappa taget av livet och totallt bli galen. Slå mig själv i väggen bara för att känna att jag fortfarande är vid liv. Bara för att känna någonting.

Jag behöver en kram. Jag behöver någon som kan viska i mitt öra att allt kommer bli bra. Någon som kan stanna där för alltid. Vara med mig.

Okej jag kanske håller på och blir totallt beroende av människor och tappar kontrollen totallt när jag är ensam.