Pocky Kääpiö tisdag, Jul 25 2006 

 från X3M

Gävle var bara underbart. Fantastiskt. Det var bra med en paus från allt här. Förlåt men jag har ingen möjlighet att svara på alla femtontusen blåa pluppar som kommit. Det skulle bara ta för länge.

Nera och Pigru. Sötnosar. En dag med dem är bara underbar. Öppnade telefonen igår och det första jag får är ett sms från Nera som skriver att hon saknar mig. Naaaw. Jag blev rörd och skrev tillbaka. Hon ringer och frågar om jag vill komma till stan med henne och pigru. Jag blev glad och sa joo och sprang ut genom dörren. Hade inte ätit någonting på hela dagen men sånt är livet.

En flummdag i stan. Åh vad härligt. Är nu ägare till en ny t-skjorta och strumpor. hihi.

Har smakat på Pocky. Det är väldigt gott!

Edit: 9.58

Nu till stan med mormorstvilling och lexa. YÄY!

Borta en vecka söndag, Jul 16 2006 

 från X3M

Måste väl även jag meddela er att jag kommer vara frånvarande i en hel vecka och kommer tillbaka till Finland nästa måndag. Den 24:e.
Kommer vara i Gävle hos min mormorstvilling.

Att sånt. Försök överleva utan lilla mig.

Fallen lördag, Jul 15 2006 

 Kopierat från http://emmelemzi.blogg.se

Orginalet hittas här.

Det var det då. Det finns inget att göra längre åt den saken. Det behöves inga ord. Vad skulle man ha sagt? Hej? Hejdå? Adjö? Ha ett bra liv?
Det gjorde ont i en stund. A sharp pain in the heart. Men det gick över sedan. Det var tydligen inte menat att vara någonting långvarigt. Det var bara där för att lära oss båda någonting antar jag. Så vill jag tänka eftersom allt annat gör ont. Jag vill inte tänka att det var mitt fel att det inte fungerade. Jag vill inte, för det kanske är sanningen. Det kanske var jag som gjorde någonting fel som sedan förstörde allt. 
Mitt fel.

Jag gick hem efter det korta mötet, med musik i öronen och en liten plastkasse i handen där mina saker var. Som jag fick under det korta mötet. Jag tänkte faktisk på vad jag skulle göra med den plastpåsen när jag kommer hem. Om jag skulle klippa den i tusen bitar eller bara kasta bort den. Nu ligger den faktiskt på min säng och påminner mig om allt det.

Jag ville inte att det skulle bli såhär. Inte just nu. antagligen var det min telefon hat-tid som var sista strået och sen brast allt. Kanske det var det.

Annars så är jag kär i min härliga dator (jag skall ge den namn bara jag/någon annan kommer på ett bra.). Såklart är det den jag använder för tillfället och jag kommer aldrig behöva lämna mitt eget rum igen. Utom när jag skall äta eller liknande. ^___^

Och imorgon bär det av till Gävle och där skall man då stanna en hel vecka. Så det blir inga inlägg på en hel vecka (Ida du skall inte dö okej?). Kommer nog ta datorn med men kommer inte ha tillgång till internet. Tyvärr. Men överlev utan lilla mej, okej?

Älskar er.

img_1312_1151953034.jpg