An Cafe lördag, Mar 15 2008 

Mina ben värker. Well, egentligen så förstår jag att mina ben inte gillar mig just nu. Jag skulle inte heller tycka om ifall någon stod på mig i många många timmar. Jag var i stan klockan 12 typ och hittade kön till autografsigneringen väldigt fort. Man kan faktiskt inte missa en kö som består av en massa svart/färgglada människor som har ljud för sig.

Skickade sms åt Leo (inte min lillebror) och sa att jag nu står och stirrar på kön. Hon svarade och sa att hon är en ljusröd kanin. En stund stirrade jag på sms:et men sen såg jag lillen komma emot mig. Blev väldigt glad. Hon är så söt. Så jag gick och stå med dem i kön och när de skulle in i butiken så tog jag deras saker.

Träffade en del andra vänner även. Kramade några men några verkade lite konstiga av någon konstig orsak. Jag hatar när jag inte vet vad som känns så konstigt. När någonting känns off med en del vänner.

Vi köade och var och åt. Och toalettbesök. Sånt som är vanligt för konsertköande.

Det var lite kallt att stå och köa men sånt händer.

Och de måste verkligen komma på ett bättre sätt att ordna köandet. Det att man först får börja köa vid ett visst klockslag fungerar inte riktigt. Alla stod på andra sidan gatan och väntade på att klockan skulle bli så mycket. Och sen när den blev det så sprang högen över vägen. Det såg väldigt humoristiskt ut.

Men An Cafe var väldigt söta och pratade en del finska. Det lät väldigt roligt. Deras engelska var inte heller något att hurra över men söta var de ändå. Och deras energi var alldeles otrolig. Så underbart.

Nu är mina ben ganska så döda. Kom hem vid halv 9 vilket är tidigt enligt mig. Men konserten började även mycket tidigare än de brukar börja.

Det var en massa söta småbarn där. De var så söta och små och awww. Jag ville gå och krama dem alla. Men jag tror att de skulle ha blivit lite rädda för mig. Och antagligen kallat på sin storebror eller pappa som sedan skulle ha kommit och tagit tag i mig. Så jag lät alla små vara. Beundrade dem på avstånd istället.

Suck my dick! onsdag, Okt 31 2007 

Kopierat från http://x3m.yle.fi

Just nu vill jag bara lyssna på ett bänd och bara det. Jag mår bra av att lyssna på dem och min hjärna börjar fatta att jag faktiskt har sett dem live på Tavastias minimala scen. Det att jag nu äger t-skjorta, väska, scarf och plansch bevisar att det inte var en dröm. Fast jag drömde om det ett par gånger mitt i natten och vaknade sedan och gick och dricka lite vatten.

Jag vaknade senare än vad jag tänkt att jag skulle vilket fick mig att svära. Men ändå var jag vid 10 tiden vid Tavastia och hittade nog haido ganska snabbt, men gick inte direkt dit eftersom hela jag var så i bitar. Så jag bestämde mig för att gå ett varv runt huset för att lugna ner mig. När jag kom till första sidan, alltså vid Tavastias ingång så hittade jag resten av gänget.
Såklart var det hL som såg mig först. Kramkalas mitt på gatan.

Så gick vi till stället där haido satt och Mia var även där. Jag visste inte att hon skulle vara där så jag blev lite paff. Satt och stirrade en stund tills jag steg upp och kramade henne och haido.

Så satt vi där och pratade och skrattade och hade roligt. Träffade en massa nya kivoga människor.

Vid ett skede ville Mia ha kaffe så vi gick in till Kampen och till ett café. Det blev inte kaffe åt nåndera utan te. Underbart varmt te. Och så satt vi och pratade och hade det skönt varmt.

Efter en tid så joina Nera även gänget. :D ♥ Nera är bääääst! ♥

Konserten var något av det bästa på länge. Det var så otroligt! Jag såg helt bra eftersom jag stod bakom mikserbordet. Stod där med ett gäng från Praka.

Sen när den var slut så började sökandet efter människor. Hittade dem ganska snabbt och så började gråtande för deras del. Jag gråter aldrig men alla andra gör det. Vissa hade svårt att stå och andas så jag fick påminna hela tiden.
Vid ett skede hade jag Pinkue brevid mig och Cruci på golvet brevid Pinkue och så hade jag även Mia lutandes mot mitt skakande ben. Jag kunde inget åt mitt ben, det hade en egen vilja.

Det var alldeles underbart.

I bussen hem så ville jag nästan gråta.

PS. OMG JAG PRATADE MED SABI…DS.