Mina ben värker. Well, egentligen så förstår jag att mina ben inte gillar mig just nu. Jag skulle inte heller tycka om ifall någon stod på mig i många många timmar. Jag var i stan klockan 12 typ och hittade kön till autografsigneringen väldigt fort. Man kan faktiskt inte missa en kö som består av en massa svart/färgglada människor som har ljud för sig.

Skickade sms åt Leo (inte min lillebror) och sa att jag nu står och stirrar på kön. Hon svarade och sa att hon är en ljusröd kanin. En stund stirrade jag på sms:et men sen såg jag lillen komma emot mig. Blev väldigt glad. Hon är så söt. Så jag gick och stå med dem i kön och när de skulle in i butiken så tog jag deras saker.

Träffade en del andra vänner även. Kramade några men några verkade lite konstiga av någon konstig orsak. Jag hatar när jag inte vet vad som känns så konstigt. När någonting känns off med en del vänner.

Vi köade och var och åt. Och toalettbesök. Sånt som är vanligt för konsertköande.

Det var lite kallt att stå och köa men sånt händer.

Och de måste verkligen komma på ett bättre sätt att ordna köandet. Det att man först får börja köa vid ett visst klockslag fungerar inte riktigt. Alla stod på andra sidan gatan och väntade på att klockan skulle bli så mycket. Och sen när den blev det så sprang högen över vägen. Det såg väldigt humoristiskt ut.

Men An Cafe var väldigt söta och pratade en del finska. Det lät väldigt roligt. Deras engelska var inte heller något att hurra över men söta var de ändå. Och deras energi var alldeles otrolig. Så underbart.

Nu är mina ben ganska så döda. Kom hem vid halv 9 vilket är tidigt enligt mig. Men konserten började även mycket tidigare än de brukar börja.

Det var en massa söta småbarn där. De var så söta och små och awww. Jag ville gå och krama dem alla. Men jag tror att de skulle ha blivit lite rädda för mig. Och antagligen kallat på sin storebror eller pappa som sedan skulle ha kommit och tagit tag i mig. Så jag lät alla små vara. Beundrade dem på avstånd istället.