To Do! torsdag, Feb 28 2008 

To Do List:

  1. Gå en liten promenad för att sedan kunna vara stolt över mig själv, även om det är jättemörkt och tråkigt där ute.
  2. Skriva ett schema för dagarna som jag skall följa, för att öva självdisciplin och försöka få kontroll över mitt liv.
  3. Skriva åtminstone lite på någon berättelse och försöka komma på en idé till Hipsus födelsedagspresent-novell.

Låter inte detta jätte bra?

Jag hoppas det för nu skall jag ta på mig ett par långkalsonger under byxorna och ta med mig Baby-chan och gå på promenad. Vi hörs senare!

Volt söndag, Feb 17 2008 

Försöker komma på någonting smart att säga/skriva men jag tror att jag borde ge upp direkt. Känns inte som om jag skulle komma någon vart i det. Kanske det är alldeles onödigt.

Fick igår veta att en bekants novell blivit publicerad i Volt-tidningen. Sprang och sökte upp den i tidningen. Det var så speciell känsla att se någonting sådant. Att någon i min närhet fått någonting publicerat i en riktig tidning. Det ger mig hopp om att kanske jag kan få det samma nångång i framtiden. Jag hoppas det.

Så skönt att inte behöva åka till skolan imorgon på morgonen. Jag får ta det lugnt i en hel vecka. Jag älskar sportlov.

Såg på Gilmore Girls för en stund sen och blev lite ledsen, men det är okej. Jag och tv-serier går inte alltid ihop bara för att jag lever mig in i vissa tillfällen och blir nedstämd. Det är så det alltid har varit. Jag kan gråta till en tv-serie hur lätt som helst.

Snart skall jag gå och se på wrestling med lillbror. Måste ta fatt en hel del. Vi är så efter pågrund av att jag är borta alla veckor.

Nu skall jag fortsätta kopiera in gamla inlägg.

Kram

In the middle måndag, Jan 21 2008 

från X3M

Titel: In the middle
Author: Emzi (ME)
Beta: Non. ingen.
Raiting: G
Genre: Romance (DOC. Death of Character.)
Summary: Kärlek är inte lätt.
A/N: Denna blev skriven för en Novelltävling. Den är kort och jag vet inte hur bra den är, men jag fick en idé och skrev. Det kändes konstigt att skriva på svenska.

Jag visste att det inte skulle vara lätt, att alla problem inte bara plötsligt skulle försvinna ur bilden även om hon nu inte fanns med. Det hade ju alltid funnits en massa problem även före jag träffade Alex. Problemen ökade såklart efter det. När jag började ljuga även mera för honom för att kunna träffa henne varje dag.

”Jag blir övernatt till en kompis.”
Jag kunde höra hur han suckade igen. Han var ledsen, det visste jag, men ändå så sa han inget om det.
”Okej. Tack för att du meddela åt mig.”
”Jag ville inte att du skulle vänta på mig. Gå och sova så ses vi imorgon kväll.” Det var ju inte heller helt säkert.
Han mumlade och sedan lade han på utan några ord.

Jag visste att jag ljög och jag visste att det inte var rätt mot honom. Men jag älskade honom. Men jag älskade även Alex. Jag var kär i både två och var i en väldigt svår situation.

”Hana. Är du okej?”
Jag kände hennes tyngd trycka ner sängen en bit. Medan jag fortsatte stirra in i väggen kände jag hur hon rörde sig närmare mig. Kunde jag röra på mig utan att direkt svara på hennes fråga? Ifall jag rörde mig bort ifrån henne signalerade jag ju någonting åt henne som skulle få henne att tänka.
”Såklart”, svarade jag snabbt utan att tänka mera på det. Utan att tänka på att det även var en lögn.
Jag kände hennes läppar på min kind och sedan hennes kropp bredvid mig. Armen lade hon runt min mage.

Lögner efter lögner. Flera nätter hemifrån. Jag kunde inte sluta. Det var omöjligt för mig att bara stanna hemma och på det sättet bevisa åt honom att han ännu var väldigt viktig för mig. Vi sågs nästan aldrig. Han jobbade och det gjorde jag också. Han var hemma under nätterna och jag var borta.
Och när vi sågs så blev allt bara fel.

”Vad vill du ha?”
Jag tittade upp från menyn och såg på honom. Sakta såg jag ner i menyn igen. ”Jag vet inte.”
Han suckade högt. Jag undrade om alla i salen hört det eller om det bara var min hörsel som gjorde sucken högre än den påriktigt var.
”Hur var det på jobbet?”
Standardfrågan. Varför inte bara fråga om vädret?
”Det var väl bra”, svarade jag utan att se upp ur menyn.

Det var alltid lika stelt, lika tyst när vi åt. Jag visste inte vad jag skulle säga och jag kunde tydligt se hur du försökte desperat komma på någonting att säga för att bryta tystnaden. Men alltid förblev det lika tyst och obekvämt. Ingen av oss mådde bra av det.
Med Alex var det så annorlunda.

”Alex!”
Jag tog tag i första bästa dyna och slog till henne med den medan hon fortfarande skrattade över sitt slag. Skrattet från oss båda fyllde rummet.
Jag föll ner på sängen och försökte lugna ner min andning.
Alex föll ner bredvid mig. Hon lutade på sin armbåge och såg på mig. Jag såg på henne och log.
”Du är vacker”, sa hon plötsligt med ett leende på läpparna.
Jag såg bort. Hon tvingade mig att se på henne.
”Jag älskar dig.”

Jag hörde inte mera honom säga det tre orden. Han hade slutat säga dem åt mig och jag hade slutat säga dem åt honom. Ändå visste jag att han älskade mig. Jag hoppas innerligt att han visste att jag hade samma känslor för honom.
Jag ville säga orden åt honom, men varje gång jag försökte så kunde jag bara inte öppna munnen.

”Var är du?”
”Skall träffa en kompis”, svarade jag honom. Jag var påväg för att träffa Alex. Igen.
”Tänker du komma hem inatt?”
Jag bet mig i läppen och funderade på vad jag skulle säga.
”Okej, jag förstår nog”, sa han när jag inte svarade och stängde av.

Det fanns dagar då jag grät. När jag satt hos Alex och grät ögonen av mig. Hon visste såklart om honom, att jag hade en annan. Hon sa aldrig någonting om den saken. Det var ett ämne som vi aldrig pratade om och det var bättre så.

”Hana?”
Jag hörde hur dörren öppnades och hur Alex steg in i det mörka rummet.
”Vad gör du här? Varför ringde du inte mig?”
Hon hade antagligen fått syn på tårarna som prydde mina kinder eftersom hon lade armarna om mig.
”Jag behövde bara lite tid för mig själv”, svarade jag åt henne.
Den första platsen jag tänkt på hade varit hennes lägenhet och om tur så hade jag fått en nyckel av henne.
”Schh. Jag förstår.”

”Jag kommer inte att fortsätta med honom. Jag klarar inte av att bo med honom längre.”
Jag satt på knä på gräsmattan. Mina kläder som jag valt för dagen var svarta. Jag berättade åt henne allt som jag behövde berätta. Allt jag ville att hon skulle veta. Tårar trängde fram ur mina ögon och gled nerför mina bleka kinder.
”Jag saknar dig. Mera än någonting. Varför just du?”
Jag tystnade och lyfte blicken till gravstenen framför mig.
”Jag älskar dig.”

– Humör: :)

– Musik: x3m

Ängel i mörklila Converse tisdag, Apr 26 2005 

från X3M 

Underbart eller va?

Det är en kompis novell. Den e helt underbart bra! Hon e en ängel! *hjärta*

Snart drar de ti skolan då. *suck* E så satans morrontrött ju!!!

Ha en bra dag! :D

Puzz puzz

[Humör:   Trött ]

You were the only one || Min novell söndag, Apr 17 2005 

från X3M

Jaa det var någon som ville läsa denna så här e min fina novell

You were the only one

Bilden av gravstenen var fastlimmad på hennes hornhinnor. Hon kunde inte få bort den, hur mycket hon än ville. Solen höll på och försvinna bakom träden utanför hennes smutsiga fönster. Hennes ögon var rödgråtna.
Hennes liv var förstört, onödigt. Hon steg långsamt upp från golvet som knarrade till under hennes bara fötter. Hennes fötter förde henne fram till skrivbordet och hon sjönk ner i stolen. Skrivbordet var fullt av en massa lappar fyllda med olika små textklipp, dikter. Alla började med samma ord.

Aaron.

Försiktigt samlade hon ihop alla lappar och satte dem ner på trägolvet. Hon tog fram ett brevpapper och en penna. En stund satt hon bara där, tyst, och lyssnade på tystnaden.

Jag älskade honom. Mera än någonting annat. Visste ni det? Nä, det gjorde ni inte, hur skulle ni ha kunnat det. Var ni någonsin hemma då när han var här? Hade ni någonsin tid och lyssna på mig? Svaret på båda frågorna är väldigt enkel. Nej.
Ni är aldrig hemma. På morgonen har ni alltid för bråttom för att ens hinna säga “hejdå” eller “Ha en bra skoldag” Ni hade inte ens tid åt er enda dotter. Enda barn.
Vet ni ens vem jag pratar om? Skulle inte förundra mig ifall ni inte gjorde det.
Och nu när jag mest skulle behöva stöd, kärlek, så var är ni. Ja, på jobbet och jag får vara hemma. Fast det vet ni ju inte. Ni tror att jag är i skolan som en flitig skolflicka. Jag har faktiskt inte varit i skolan på länge och det fanns en tid förut då jag ibland var i skolan och ibland inte. Men ni visste ju aldrig om jag var eller inte.
Mina vitsord är inte bra. De var bättre då när han ännu fanns. Då orkade jag försöka. Jag var en bättre människa med honom.
Visste ni att jag använde droger, att jag drack mig full nästan varje dag? Att jag ville dö och nästan gjorde det om inte han hade stoppat det? Det är honom ni får tacka över att ni haft er dotter kvar såhär länge.
Han var mitt solljus i mörkret. Nu finns det inget solljus mera.
Märkte ni det att jag gick klädd i färger då? Märkte ni det någonsin?
Varför brydde ni er aldrig om mig?
Det var bara han som gjorde det. Bara han som fick mig och skratta och vara lycklig.
Nu orkar jag inte leva längre. Jag har ingen livslust kvar utan honom. Jag vill vara nära honom.

Förlåt att jag föddes. Förlåt att jag blev en börda för er.

Hon läste igenom det en gång och vek sedan ihop. En tår rann nerför hennes kind medan hon sträckte sig efter ett kuvert. Hon satt in brevet och lade det på sängen. Där skulle de nog hitta det sedan.
Hon gick till vardagsrummet och drog upp en låda i hyllan. Där låg den. Hennes pappas pistol. Hon tog upp den med skakande händer. Hon gick tillbaka till sitt rum.

Efter en stund kunde man höra ett högt ljud och en liten duns.

Your love is magical, that’s how I feel
But I have not the words here to explain
Gone is the grace for expressions of passion
But there are worlds and worlds of ways to explain
To tell you how I feel

But I am speechless, speechless
That’s how you make me feel
Though I’m with you I am far away and nothing is for real
When I’m with you I am lost for words, I don’t know what to say
My head’s spinning like a carousel, so silently I pray

Helpless and hopeless, that’s how I feel inside
Nothing’s real, but all is possible if God is on my side
When I’m with you I am in the light where I cannot be found
It’s as though I am standing in the place called Hallowed Ground

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am far away and nothing is for real

I’ll go anywhere and do anything just to touch your face
There’s no mountain high I cannot climb I’m humbled in your grace

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am lost for words and nothing is for real

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am far away, and nothing is for real

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless

Your love is magical, that’s how I feel
But in your presence I am lost for words Words like, ”I love you.”

Detta skrev jag en dag, för att förklara åt dig hur jag känner mig när du är med mig. Jag älskar dig!

Aaron

Det brevet fick hon aldrig. Det ligger ännu också på Aarons bord. De fick aldrig veta hur mycket den andra älskade den andra. De hann aldrig berätta det för varandra.

Aaron McShane
1.8.1956 2.9.1973

Billie Milian
4.6.1956 16.9.1973

———————————————–
Låten är Speechless av Michael Jackson

[Humör: Puss ]

min näsa rinner o ja e trött…. torsdag, Apr 14 2005 

 från X3M

Jag e otroligt trött på skolan! Jag orkar int koncentrera mig längre över huvudtaget! Blää! Hur skall jag orka sitta i skolan till 16.15?!

Nå okej en liten positiv sak idag e att ja ska träffa en gammal lågstadiekompis efter skolan. Det e roligt! :D

Men myky annat positivt finns de int…

eller joo en liten sak…jag skall skriva en novell…får se om jag får någon rolig idé!

Paj paj

[Humör:   Trött ]