Fail torsdag, Feb 28 2008 

Haha. Min lista kan glömmas redan nu eftersom jag bara har gjort första punkten. Se har jag dock gjort en massa annat onödigt som bytt layout på bloggen och lagat ny header. Vad tycker ni om den? Jag behöver få veta vad ni tycker, eftersom jag är inte riktigt säker på om jag är nöjd eller inte.

Orsaken till varför jag inte har gjort resten är för att Word tydligen inte tycker om mig idag och vill inte fungera av någon underlig orsak. Det gör mig väldigt ledsen eftersom jag är så fast vid att kunna skriva då när jag vill och nu kan jag inte det. Det är inte roligt alls.

Kram på er! ♥

To Do! torsdag, Feb 28 2008 

To Do List:

  1. Gå en liten promenad för att sedan kunna vara stolt över mig själv, även om det är jättemörkt och tråkigt där ute.
  2. Skriva ett schema för dagarna som jag skall följa, för att öva självdisciplin och försöka få kontroll över mitt liv.
  3. Skriva åtminstone lite på någon berättelse och försöka komma på en idé till Hipsus födelsedagspresent-novell.

Låter inte detta jätte bra?

Jag hoppas det för nu skall jag ta på mig ett par långkalsonger under byxorna och ta med mig Baby-chan och gå på promenad. Vi hörs senare!

Jävla oväder! fredag, Feb 1 2008 

från X3M

Vädret där ute är alldeles katastrofaliskt hemskt och jag är glad att jag fick skjuts till skolan och maten efter smyckeskursen. Det kändes skönt att bara sitta och titta ut på ovädret.

Min rumskompis skall åka bort om nån dag och det känns lite tråkigt. Jag har faktiskt njutit av att ha henne här. Hon har varit den bästa hittills. Jag skall nog få hennes email så kan vi ha kontakt.

Tydligen så kostar det 6 € per minut att ringa till Ryssland. Det är helt svindyrt.

Har några timmars paus nu och sen har jag fotohistoria, som säkert går till det att jag sitter och skriver på Jules. Jag klagar inte, jag är glad att jag kan skriva och få fortsättning på den.

Jävla oväder.

– Humör: helt okej

– Musik: –

veckoslutet söndag, Jan 27 2008 

Veckoslutet gick till att jag var hos pappa, och han har inget internet så därför har jag inte kunnat skriva någonting här i bloggen. Men nu är jag tillbaka så nu behöver ni inte oroa er över mig. På lördagen bakade pappa kanelbullar och jag åt alldeles för många, men vad kan man när de är så otroligt goda?

Dessutom så tittade jag och lillebror på wresling. Och lillebror fick en lust att gå med i ett tvprogram. Ett sånt där de frågar en massa frågor om ett ämne och så kan man vinna pengar. Hans ämne skulle vara WWE. Jag blev även ganska pepp på idéen , speciellt när han sa att ifall han skulle vinna en massa pengar så skulle vi kunna åka till amerika och gå på en show där. Bästa drömmen ever.

Plus så fick jag skrivet en massa på Jules, vilket gör mig alldeles jätte glad.

Jag bestämde mig idag för att åka till skolan imorgon på morgonen, med ett tåg som går väldigt tidigt. Jag kommer nog att ångra det då när jag måste stiga upp på morgonen och sen när jag sitter i tåget, men jag måste.  För att jag vill kunna se 24 och Wallander-filmen som kommer idag.

Ibland är man lite galen.

down and down torsdag, Jan 24 2008 

Goddag på er alla mina kära läsare!

Jag var just till butiken och köpte en massa mat och grejer. Där ute är alldeles otroligt väder! Det blåser och snöar. Det var inte alls rolig att gå där ute och bli piskad av en massa små snöflingor i ansiktet. Det var bara jobbigt. Tycker synd om den stackars posteljonen som måste cykla i detta väder!

Nu sitter jag och äter på körsbärstomater och skall snart återvända till skrivandet av Jules. Jag är så överlycklig över det att jag äntligen  kan skriva igen. Många månader har gått förbi och jag har inte kunnat skriva någonting alls.

Mamma frågade mig här en dag om jag gått ner i vikt. Jag blev alldeles chockad och visste inte vad jag skulle säga. Borde jag skratta eller gråta? Just nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag har ju definitivt inte försökt gå ner i vikt. Det är alldeles onödigt för mig eftersom jag inte är fet på det sättet. Har jag i misstag gått ner i vikt?!

Fan, jag tror att jag måste ta och väga mig när jag kan, bara för att ta och kolla.

Mamma tyckte att det såg ut som det.

Jag är kvinna. onsdag, Jan 23 2008 

Jag gör nu:

  • Skriver på Jules, som går att läsa här eller på fefo. (Och ja jag är medveten om att kapitlerna är väääldigt korta, men tänk på det att jag var mycket yngre då jag skrev dem.)
  • Lyssnar på Fly By – Blue
  • Läser Latinska sentenser.

Och allt detta på samma gång. Kan säga att det går lite långsamt med skrivandet.

Men jag är kvinna och kan göra många saker på samma gång. eller så sägs det iaf.

In the middle måndag, Jan 21 2008 

från X3M

Titel: In the middle
Author: Emzi (ME)
Beta: Non. ingen.
Raiting: G
Genre: Romance (DOC. Death of Character.)
Summary: Kärlek är inte lätt.
A/N: Denna blev skriven för en Novelltävling. Den är kort och jag vet inte hur bra den är, men jag fick en idé och skrev. Det kändes konstigt att skriva på svenska.

Jag visste att det inte skulle vara lätt, att alla problem inte bara plötsligt skulle försvinna ur bilden även om hon nu inte fanns med. Det hade ju alltid funnits en massa problem även före jag träffade Alex. Problemen ökade såklart efter det. När jag började ljuga även mera för honom för att kunna träffa henne varje dag.

”Jag blir övernatt till en kompis.”
Jag kunde höra hur han suckade igen. Han var ledsen, det visste jag, men ändå så sa han inget om det.
”Okej. Tack för att du meddela åt mig.”
”Jag ville inte att du skulle vänta på mig. Gå och sova så ses vi imorgon kväll.” Det var ju inte heller helt säkert.
Han mumlade och sedan lade han på utan några ord.

Jag visste att jag ljög och jag visste att det inte var rätt mot honom. Men jag älskade honom. Men jag älskade även Alex. Jag var kär i både två och var i en väldigt svår situation.

”Hana. Är du okej?”
Jag kände hennes tyngd trycka ner sängen en bit. Medan jag fortsatte stirra in i väggen kände jag hur hon rörde sig närmare mig. Kunde jag röra på mig utan att direkt svara på hennes fråga? Ifall jag rörde mig bort ifrån henne signalerade jag ju någonting åt henne som skulle få henne att tänka.
”Såklart”, svarade jag snabbt utan att tänka mera på det. Utan att tänka på att det även var en lögn.
Jag kände hennes läppar på min kind och sedan hennes kropp bredvid mig. Armen lade hon runt min mage.

Lögner efter lögner. Flera nätter hemifrån. Jag kunde inte sluta. Det var omöjligt för mig att bara stanna hemma och på det sättet bevisa åt honom att han ännu var väldigt viktig för mig. Vi sågs nästan aldrig. Han jobbade och det gjorde jag också. Han var hemma under nätterna och jag var borta.
Och när vi sågs så blev allt bara fel.

”Vad vill du ha?”
Jag tittade upp från menyn och såg på honom. Sakta såg jag ner i menyn igen. ”Jag vet inte.”
Han suckade högt. Jag undrade om alla i salen hört det eller om det bara var min hörsel som gjorde sucken högre än den påriktigt var.
”Hur var det på jobbet?”
Standardfrågan. Varför inte bara fråga om vädret?
”Det var väl bra”, svarade jag utan att se upp ur menyn.

Det var alltid lika stelt, lika tyst när vi åt. Jag visste inte vad jag skulle säga och jag kunde tydligt se hur du försökte desperat komma på någonting att säga för att bryta tystnaden. Men alltid förblev det lika tyst och obekvämt. Ingen av oss mådde bra av det.
Med Alex var det så annorlunda.

”Alex!”
Jag tog tag i första bästa dyna och slog till henne med den medan hon fortfarande skrattade över sitt slag. Skrattet från oss båda fyllde rummet.
Jag föll ner på sängen och försökte lugna ner min andning.
Alex föll ner bredvid mig. Hon lutade på sin armbåge och såg på mig. Jag såg på henne och log.
”Du är vacker”, sa hon plötsligt med ett leende på läpparna.
Jag såg bort. Hon tvingade mig att se på henne.
”Jag älskar dig.”

Jag hörde inte mera honom säga det tre orden. Han hade slutat säga dem åt mig och jag hade slutat säga dem åt honom. Ändå visste jag att han älskade mig. Jag hoppas innerligt att han visste att jag hade samma känslor för honom.
Jag ville säga orden åt honom, men varje gång jag försökte så kunde jag bara inte öppna munnen.

”Var är du?”
”Skall träffa en kompis”, svarade jag honom. Jag var påväg för att träffa Alex. Igen.
”Tänker du komma hem inatt?”
Jag bet mig i läppen och funderade på vad jag skulle säga.
”Okej, jag förstår nog”, sa han när jag inte svarade och stängde av.

Det fanns dagar då jag grät. När jag satt hos Alex och grät ögonen av mig. Hon visste såklart om honom, att jag hade en annan. Hon sa aldrig någonting om den saken. Det var ett ämne som vi aldrig pratade om och det var bättre så.

”Hana?”
Jag hörde hur dörren öppnades och hur Alex steg in i det mörka rummet.
”Vad gör du här? Varför ringde du inte mig?”
Hon hade antagligen fått syn på tårarna som prydde mina kinder eftersom hon lade armarna om mig.
”Jag behövde bara lite tid för mig själv”, svarade jag åt henne.
Den första platsen jag tänkt på hade varit hennes lägenhet och om tur så hade jag fått en nyckel av henne.
”Schh. Jag förstår.”

”Jag kommer inte att fortsätta med honom. Jag klarar inte av att bo med honom längre.”
Jag satt på knä på gräsmattan. Mina kläder som jag valt för dagen var svarta. Jag berättade åt henne allt som jag behövde berätta. Allt jag ville att hon skulle veta. Tårar trängde fram ur mina ögon och gled nerför mina bleka kinder.
”Jag saknar dig. Mera än någonting. Varför just du?”
Jag tystnade och lyfte blicken till gravstenen framför mig.
”Jag älskar dig.”

– Humör: :)

– Musik: x3m

borde skriva av mig onsdag, Okt 17 2007 

 från http://x3m.yle.fi

Skulle vilja skriva någonting sanslöst djupt och underbart ofattbart men jag vet inte om jag får orden skrivna. Om jag får dem ut ur mig på ett bra sätt eller om det bara blir en massa underbart hemsk klump av ingenting.

Jag vill inte skriva en klump av ingenting. Jag vill skriva någonting som får människor att tänka på livet och världen i allmänhet.

Jag skulle vilja skriva av mig helt enkelt.

Det är längesen jag skrev på någon av mina påbörjade berättelser och det är lite störande helt enkelt för att jag definitivt skulle behöva skriva för att få det att lossna och börja ordentligt igen. Men jag bara kan inte.

NaNoWriMo är någonting jag inte kommer att delta i. Jag skulle bara bli stressad och sedan besviken på mig själv när det inte blir någonting av det.

Jag kan inte sätta mig själv i den situationen just nu. Det är en omöjlighet. Jag har för mycket redan nu.

Kanske jag fortfarande är för sönder efter allt.

lär er teckna manga! och annat! moahahaha måndag, Sep 17 2007 

från http://x3m.yle.fi

Lär er teckna manga! Hanna Fridén visar hur: Tryck här

Ja, jag skrattade ihjäl mej.

Fototeori hela dagen gör en väldigt trött kan jag säga. Och det enda man gör är sitter och sitter och lyssnar och lyssnar.
Nej, jag satt och skrev på en oneshot jag jobbar på sådär smått. Känner mig som en bra elev.

Jag vill sova lite.

Dir en grey @ Ankkarock! tisdag, Aug 7 2007 

 Kopierat från http://alternativatankar.blogspot.com
Orginalet hittas här.

img_2478.jpg

(bilden är tagen antingen av mig eller av Pigru. Jag är inte säker på vem av oss som tog den, men det är inte så stor skillnad. JA, jag är medveten om att min kamera SUGER!)

Att se Dir en grey live var verkligen en helt egen upplevelse eftersom jag har älskat det bandet en lång tid, men alltid tänkt att det är ett band jag aldrig kommer att få se live, bara för att jag bor i lilla landet Finland och VAD skulle de göra här?
Jag höll verkligen på att få fel när jag fick veta att de är påväg till Finland. Så lycklig var jag att jag visste inte vad jag skulle göra!

Och nu på söndagen fick jag höra dem spela. Jag fick se dem spela. Kyo sjunga. Det var så underbart!
Det som var hemskt att se var när Kyo gick och skrapade upp sin mage så att det blödde. Det var ganska hemskt att se live.

Jag grät ändå inte, även om en del gjorde det, när det var slut.

Jag har sett dem jag skriver fanfiction om. Det känns konstigt.

Nästa sida »