Världens KLYSCHA men jag smälter ändå! fredag, Jan 18 2008 

från X3M

Kapitel 17s sista rad: ”Jag är lycklig”, viskade han in i hennes öra och placerade en snabb kyss på hennes läppar.

Jag blir alldeles lycklig av att läsa den där raden, vilket är konstigt eftersom det är någonting jag själv skrivit och man hatar det mesta man själv producerat. Dessutom är det där så sockersött att man spyr och så KLYSCHA!

Och JÄDDAS blev läst och nu har jag en tom känsla eftersom jag behöver MERA! Eftersom den är så underbart gullig och söt! Och jag tänker fan döpa min son till Bastian för att det är ett så gulligt namn.

Och snart får jag bråttom så nu slutar jag svammla.

– Humör: :D

– Musik: –

3 dagar. måndag, Aug 14 2006 

 från X3M

Igår hade jag en hemsk huvudvärk och höll på att dö pågrund av den, dessutom hade jag ett tredje öga (som sen sprack på kvällen när jag tvättade ansiktet.). Och dessutom kändes det som om jag skulle ha sprukit vilken sekund som helst själv.

Idag åkte Lexa till skolan på morgonen och jag fick vakna helt ensam. Hela lägenheten var tom. Jag har fått ny underbar musik av min kära Nera. Läser lite på en fanfic också.

Imorgon skall jag få träffa min älskade Hipsu som jag inte har träffat på över en månad! Snacka om abstinensbesvär!
Dessutom skall Nera antagligen komma övernatt till mig.

(Jag vill till Anttila NU!)

(The shoes seemed to be on Shinya’s side because they didn’t want to come off, though of course the fact that the both that were fighting with them were drunk and had problems just standing on one foot, gave them the advantage.)

These precious words lördag, Jul 29 2006 

 från X3M

Title: These precious words
Author: Izme
Rating: I don’t know
Genre: romance, a bit fluff I think.
Pairing: Shin/someone
Summary: The hard words.
Beta: Nelle (loveyouloveyou)
Disclaimer: I don’t own Shinya, sadly ;)
A/N: kort men skit i det.

These precious words

I never really understood your words, even though they were the most beautiful words I had ever heard. For me it wasn’t words, it was something more, more beautiful. More important. A promise after another. More words. I believed every whisper every sound that your mouth gave me. I believed them because I needed something to hold on in this world when everything else was crumbling apart. You gave me a shelter for the night. A hiding place, where I could be myself. Not need to act anything different. There in your home, in your arms I could relax, let down my guard and just breath for awhile even though that was hard with you there. You made me breathless everytime you entered the room. You made the room glow in a special way, a light that was meant only for my eyes to see.
From the day you kissed me lightly on the lips I knew that I was meant for you, and you were the one for me. Never ever have I thought differently. Your mouth made my insides jump and make cartwheels at the same time. Your soft lips tasted like heaven when they made contact with mine. The sweet taste that I miss all of the time when you’re not on my side.
I couldn’t believe that you really were there and were not going anywhere. I was not just one of the others. I was something special in your eyes too. Everytime you didn’t call and told me were you were I got scared. Was this the end?
But it never was. You always came back to me.
Your eyes were like stars. Shining like stars do in the night. If one could drown in someones eyes I would have drowned in yours.
The smile you gave me made me melt on the spot. I felt like I couldn’t move, and you always had to take the steps towards me. At that time you always gave me a light kiss right on the lips and that just made me, the wet pile on the floor disappear, vanish into the air.
The sweet words you whispered in my ear when I was about to fall asleep with your arms around me and you breathing in my neck. I could feel your warm body against mine, making me warm and fussy inside. All I did was feel, no words needed and they would probably just have ruined the moment.
Sometimes I did make a little sound just to hear you ask.
”What is it Shin?” Always the same words and tone. A little concerned but just a little. I could feel you move up a bit from the matress probably leaning on your elbow. Your eyes were locked on me and could almost feel them in my neck. I smiled a bit but didn’t open my eyes. I let you look at me with a question written all over your face. Every time it was the same thing, you never stopped asking.
”I just wanted to hear you voice.”I heard you laugh a bit and relax again. You kissed my neck for a few minutes and made me all warm inside once again. That was your talent. You always knew what buttons, and where they were, to push. Your hands and fingers traced my body with care, gently like you were scared of scareing me away. I wanted to tell you that you could not do that, but I never found the right words to use. And the fear of using the wrong words made me silent. I chose to keep them to myself.
You kept on kissing me until you reached my lips, and of course did not stop there, but you took a small pause when you just looked into my eyes, with a small smile on your lips. I made eyecontact with you for the first time in many minutes. You touched my chin with your soft fingers and made me shiver.
”Are you cold?” Your voice was just a whisper not to break the moment. The perfect moment.
I shook my head a bit. The truth was that I was burning up more then freezing. Once again I had a hard time to breathe, to get air into my lugns.
Then you kissed me and I thought I was going to faint for loss of oxygen. I felt like I was about to die any second but still I felt more alive then ever.
Your lips left mine when we both needed air too much to continue. A smile formed on your beautiful face. I wanted to remember that moment forever, never forget.
I smiled lightly and touched your face and you took my hand and kissed it gently.
”I love you, Shin.”
My heart stopped beating and I couldn’t breathe. I knew what you wanted me to say and you also knew that I had a hard time saying it. Never had I told another person that I loved him or her. My family of course but besides them, never. I could feel tears in my eyes and I looked away from your eyes so that you wouldn’t see them.
I heard you sigh and I knew that you were sad. Disappointed. Without a word you left the room.
Now I could feel tears running down my cheeks. I did love you more then anything. Didn’t you know that?
Why couldn’t I say the words?
How hard can it be to say three words?
I love you.

always. lördag, Jul 29 2006 

 från X3M

I never really understood your words, even though they were the most beautiful words I had ever heard. For me it wasn’t words, it was something more, more beautiful. More important. A promise after another. More words. I believed every whispear every sound that your mouth gave me.

And again a new thing started. Damn.

But I think it’s beautiful.

Morgonskriv onsdag, Maj 24 2006 

 från X3M

Jag suckade och drog täcket över huvudet men ändrade mig snabbt när jag hörde ett litet gråt från spjällsängen bredvid min säng. Under en sekund var jag uppe på benen och lyfte upp den lilla pojken ur sängen. En snabb glans till sängen berättade för mig att han fortfarande sov och inte blivit väckt av gråtet.

Jag undrar lite hur detta kommer sluta.

You were the only one || Min novell söndag, Apr 17 2005 

från X3M

Jaa det var någon som ville läsa denna så här e min fina novell

You were the only one

Bilden av gravstenen var fastlimmad på hennes hornhinnor. Hon kunde inte få bort den, hur mycket hon än ville. Solen höll på och försvinna bakom träden utanför hennes smutsiga fönster. Hennes ögon var rödgråtna.
Hennes liv var förstört, onödigt. Hon steg långsamt upp från golvet som knarrade till under hennes bara fötter. Hennes fötter förde henne fram till skrivbordet och hon sjönk ner i stolen. Skrivbordet var fullt av en massa lappar fyllda med olika små textklipp, dikter. Alla började med samma ord.

Aaron.

Försiktigt samlade hon ihop alla lappar och satte dem ner på trägolvet. Hon tog fram ett brevpapper och en penna. En stund satt hon bara där, tyst, och lyssnade på tystnaden.

Jag älskade honom. Mera än någonting annat. Visste ni det? Nä, det gjorde ni inte, hur skulle ni ha kunnat det. Var ni någonsin hemma då när han var här? Hade ni någonsin tid och lyssna på mig? Svaret på båda frågorna är väldigt enkel. Nej.
Ni är aldrig hemma. På morgonen har ni alltid för bråttom för att ens hinna säga “hejdå” eller “Ha en bra skoldag” Ni hade inte ens tid åt er enda dotter. Enda barn.
Vet ni ens vem jag pratar om? Skulle inte förundra mig ifall ni inte gjorde det.
Och nu när jag mest skulle behöva stöd, kärlek, så var är ni. Ja, på jobbet och jag får vara hemma. Fast det vet ni ju inte. Ni tror att jag är i skolan som en flitig skolflicka. Jag har faktiskt inte varit i skolan på länge och det fanns en tid förut då jag ibland var i skolan och ibland inte. Men ni visste ju aldrig om jag var eller inte.
Mina vitsord är inte bra. De var bättre då när han ännu fanns. Då orkade jag försöka. Jag var en bättre människa med honom.
Visste ni att jag använde droger, att jag drack mig full nästan varje dag? Att jag ville dö och nästan gjorde det om inte han hade stoppat det? Det är honom ni får tacka över att ni haft er dotter kvar såhär länge.
Han var mitt solljus i mörkret. Nu finns det inget solljus mera.
Märkte ni det att jag gick klädd i färger då? Märkte ni det någonsin?
Varför brydde ni er aldrig om mig?
Det var bara han som gjorde det. Bara han som fick mig och skratta och vara lycklig.
Nu orkar jag inte leva längre. Jag har ingen livslust kvar utan honom. Jag vill vara nära honom.

Förlåt att jag föddes. Förlåt att jag blev en börda för er.

Hon läste igenom det en gång och vek sedan ihop. En tår rann nerför hennes kind medan hon sträckte sig efter ett kuvert. Hon satt in brevet och lade det på sängen. Där skulle de nog hitta det sedan.
Hon gick till vardagsrummet och drog upp en låda i hyllan. Där låg den. Hennes pappas pistol. Hon tog upp den med skakande händer. Hon gick tillbaka till sitt rum.

Efter en stund kunde man höra ett högt ljud och en liten duns.

Your love is magical, that’s how I feel
But I have not the words here to explain
Gone is the grace for expressions of passion
But there are worlds and worlds of ways to explain
To tell you how I feel

But I am speechless, speechless
That’s how you make me feel
Though I’m with you I am far away and nothing is for real
When I’m with you I am lost for words, I don’t know what to say
My head’s spinning like a carousel, so silently I pray

Helpless and hopeless, that’s how I feel inside
Nothing’s real, but all is possible if God is on my side
When I’m with you I am in the light where I cannot be found
It’s as though I am standing in the place called Hallowed Ground

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am far away and nothing is for real

I’ll go anywhere and do anything just to touch your face
There’s no mountain high I cannot climb I’m humbled in your grace

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am lost for words and nothing is for real

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am far away, and nothing is for real

Speechless, speechless, that’s how you make me feel
Though I’m with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless

Your love is magical, that’s how I feel
But in your presence I am lost for words Words like, ”I love you.”

Detta skrev jag en dag, för att förklara åt dig hur jag känner mig när du är med mig. Jag älskar dig!

Aaron

Det brevet fick hon aldrig. Det ligger ännu också på Aarons bord. De fick aldrig veta hur mycket den andra älskade den andra. De hann aldrig berätta det för varandra.

Aaron McShane
1.8.1956 2.9.1973

Billie Milian
4.6.1956 16.9.1973

———————————————–
Låten är Speechless av Michael Jackson

[Humör: Puss ]